I august i år fikk Vitenskapsmuseet melding om metallsøkerfunn av ei øks og et sverd fra vikingtid på Olstad i Skaun. Finneren lot gjenstandene ligge i jorda slik at de kunne undersøkes av fagfolk. Da vi kom ut på befaring lå øksa rett under torva og om lag en meter nedenfor sverdet i bakkehellingen. Den så ut til å være pløyd opp fra ei grav og transportert nedover bakkehellingen ved jordbearbeiding. Sverdet lå derimot 25-30 cm under torva, og så ikke ut til å ha blitt forstyrra av plogen. Dermed tok vi med oss øksa inn til museet og lot sverdet ligge til vi kunne komme tilbake for å grave det ut i sammenheng med grava vi antok det lå i.
Plogfurene gikk langsmed grava. Sverdet lå midt mellom to furer og var dermed ikke flyttet på av plogen. Foto: Ragnar Vennatrø, NTNU Vitenskapsmuseet.
Undersøkelsen av grava fant sted 29. september – 3. oktober. Media fikk tidlig nyss om arbeidet og var raskt på pletten, så vi brukte mye tid på å formidle arbeidet og funnet. Vi åpna opp et område på 3 x 3 m rundt funnstedet slik at vi kunne undersøke den forstyrra grava og samtidig la eventuelle andre graver i området ligge urørt. Da torva og den øverste delen av pløyelaget var fjernet, viste dype plogspor seg i undergrunnen. Vi tømte disse plogsporene for masse, og det viste seg at det fantes flere gjenstander av jern i dem, blant annet det som ser ut til å være en knust skjoldbule. Det viste seg også at sverdet lå nesten helt bevart mellom to dype plogfurer. Bare tilfeldigheter hadde gjort at det ikke ble ødelagt av plogen. Dype plogspor og hullet etter metallsøkerens graving gjorde det vanskelig å finne nedgravningen til grava. Grunnfjellet på Mannsfjellet er løst flussberg, og det ser ut til at grava er gravd delvis ned i dette løse berget og deretter fylt igjen med den sammen massen. Dette gjorde det ikke enklere å finne den opprinnelige nedgravningen. Likevel ser det ut til at vi klarte å finne et omriss av grava.
Sverd og skjoldbule er preparert i gips, og skjoldbulen gjøres klar for å løftes opp. Foto: Cecilie Bergan, NTNU Vitenskapsmuseet.
I tillegg til øksa, sverdet og den knuste skjoldbulen lå det en pilspiss og en hel skjoldbule i grava. Jerngjenstandene var svært korrodert, og de kunne ikke løftes ut før vi gipset dem inn for å stabilisere dem. Sverdet og den hele skjoldbulen ble tatt opp som preparat. Kontrollerte søk med metalldetektor viser at det ligger et større gravfelt på Mannsfjellet. Flere av gravene ser ut til å være forstyrra ved pløying. I pløyelaget kom det fram to likearmete spenner av bronse, som trolig stammer fra ei overpløyd og forstyrra grav. Området er automatisk fredet, og det er ikke tillatt for privatpersoner å søke etter gjenstander med metalldetektor her.
Innebär den automatiska fredningen att plöjningen upphör eller är det bara metallsökningen som stoppas?
Hei igjen!
Jeg ser at mange, særlig metallsøkerentusiaster, har den oppfatningen at gjenstander må «reddes» ut av pløyelaget. Men hvis man faktisk skal redde gjenstanden ved å ta den opp, kreves det en stor innsats fra museet som får ansvar for gjenstanden når den er kommet opp av jorda. Den skal konserveres, katalogiseres og magasineres. Dette er tidkrevende og kostbart arbeid som vi per i dag har vi svært få ressurser til. Derfor må vi prioritere blant de mange hundre overpløyde gravfeltene som finnes. I mange tilfeller har gjenstandene det bedre i jorda en om de kommer opp. I et museumsmagasin må de ha stadig tilsyn og konservering, og de ligger utenfor sin sammenheng. I jorda kan bevaringsforholdene i mange tilfeller være like gode, kanskje bedre. I tillegg ligger gjenstandene i sin sammenheng, og den vitenskapelige verdien av dette er stor. Uansett er alle overpløyde gravfelt forskjellige, og hvert enkelt tilfelle må vurderes for seg. På Olstad kan det hende at en bevaring av åkeren med minimal fortsatt pløying kan være en god løsning.
Hei Håkan, godt spørsmål. Etter Lov om kulturminner, § 3, andre ledd, må det ikke foretas pløying dypere enn tidligere:
«Er marken over et automatisk fredet kulturminne eller i et område som nevnt i § 6, tidligere nyttet til beite eller innmark, kan den fortsatt nyttes til disse formål hvis ikke vedkommende myndighet bestemmer noe annet. Uten tillatelse av vedkommende myndighet må det ikke foretas pløying og annet jordarbeid dypere enn tidligere».
Vi har dermed ikke hjemmel til å forby pløying i samme dybde som før. I stedet kan det bli aktuelt å bruke tilskudd til miljøtiltak i jordbruket for å legge om driften til en form som ikke krever pløying.
Tack för svar. Jag förstår att det finns lagar och regler som reglerar detta, men: Plöjning i kuperad mark innebär på lite sikt alltid djupare plöjning pga. erosion, även om lantbrukaren inte avsiktlig plöjer djupare. Vore det inte bättre att låta den ansvarsfulla amatördetekteraren fortsätta detektera lokalen för att rädda föremål i ploglagret och hålla koll på gravar som hotas att förstöras av plogen? Om inte kommer på lite sikt hela gravfältet, med alla fynd och all information, förstöras under plogen.
Jag är arkeolog och metallsøkerentusiast. Föremål i ploglager har det inte bra i jorden. De mals till fragment av traktor, plog, gödning och bekämpningsmedel. Jag har plockat upp tiotusentals metallföremål ur ploglager under åren, många med färska skador/brott. Ibland hittar vi föremål som bara kan ha legat i marken några år (tex delar ölburkar av typer som införts nyligen) de är ofta närmast totalt demolerade, sönderkörda i delar, trots att de är tillverkade av mycket tåligare metall än, till exempel vikingatida skålspännen. Några plöjningar till och vi kan inte se vilket bryggeri, alkoholhalt de har. På samma sätt tappar artefakterna informationsvärde för varje plöjning. Jag har all förståelse för att det föreligger resursbrist, men prioriteringar blr inte göras utifrån den felaktiga uppfattningen att föremålen har det bra i ploglagret. Danskarna har visat att det enda sättet att rädda artefakter och arkeologisk kunskap ur ploglager är amatördetektering.
Du har rett i det du skriver om pløying, der dette foregår årlig. Men gjenstander kan ligge igjen i jorda dersom pløyingen opphører. På Olstad kan en løsning være å unngå framtidig pløying.
Når det er sagt, har våre lovgivere bestemt at pløying i samme nivå er tillatt i områder med kulturminner i pløyd mark. I det ligger det, slik jeg ser det, en aksept av situasjonen med at gjenstander går til grunne i pløyelaget. Dette kan man selvfølgelig ha motforestillinger mot. Dersom man ønsker endringer på dette, er veien å gå om våre stortingspolitikere.
Ett skonsammare jordbruk på den aktuella (och anda likartade) platsen är naturligtvis idealet, där är vi helt överrens. Jag har verkligen inga problem med att föremål ligger kvar i marken och att fornlämningar inte grävs ut, tvärtom. Arkeologins främsta mål är att bevara. Om inte det går är syftet att undersöka och rädda fornlämningar, fornsaker och kunskap. Då det gäller överplöjda fornlämningar som inte fredas från plöjning är en seriös detektorhobby den enda framkomliga vägen. Jag ser hobbyn aom lösningen, inte problemet.