Örlandprojektets andra säsong har nu pågått i två månader. Under 2015 konstaterades att några av de undersökta strukturerna fortsatte in under den södra kanten på Felt A. Området har döpts till Felt E och har nu avbanats, vilket innebär att vi har avlägsnat de översta lagret jord. Vi har hittat en mängd kokgropar och stolphål från järnåldershus. Dessa kommer vi att gräva och berätta om under augusti och september. Samtidigt har det hittats fler epoker på Felt E, inte minst från 1800- och 1900-talen. Alla med sina egna minnen om platsen.

Lisa Strand (t.v.) och Karine Jellestad (t.h.) tar prover av fossil åker på Felt E. Foto: Ulf Fransson

Moderna ting och kriget

Ørland hovedflystasjon byggdes under andra världskriget. Flygfältet utgjorde en viktig del för den tyska Atlantvalen i Norge. Intill Felt E sprängdes tyskarna en mindre bergsknalle. Den var i vägen för flygfältet, och de var i behov av byggnadsmaterial. Idag är berget borta, men resterna är kvar. Tonvis med sprängsten har röjts bort under juni, inte minst från de transportvägar som tyskarna byggde på platsen. Bland all den skrot som grävts ner och gömts i marken hittades stora bensin- eller oljefat märkta med bland annat ” Wehrmach" och "1942". I de sydöstra delarna av fältet hittades även en regelbundet placerad grupp med stora stenfyllda betongfundament. Deras funktion var först oklar, men de kan ha utgjort förankringen till en spärrballong från kriget. Att där fanns stålvajrar fästa i betongfundamentet stöder tolkningen.

                Ett tyskt bensinfat från ockupationen. I bakgrunden ett bensinfat av samma typ märkt med det Holländska oljebolaget Shell. Det tredje fatet saknade märkning. Foto: Ulf Fransson

Moderna tider och förhistorien

Att kriget gör sig påmint är inte förvånande, men det är viktigt att lyfta fram att perioden märks i fyndmaterial. Gör man en inledande lagerföljd av Felt E så hittades här flera moderna nivåer med moderna lämningar. Överst, eller om man så vill lager 1, låg fjolårsgrävning från sommaren 2015. Grusmassor från sållstationen och djupa hjulspår från tunga maskiner. Lager 2 bestod av en mängd skyttevärn blandat med använda rödfärgade övningspatroner. De minner om att området länge används som militärt övningsområde. De tyska lämningarna från 1940-tale är äldre och kan kallas lager 3. På platsen har dock legat minst en äldre moderna bondgård som fanns på en karta från 1840-talet. I detta lager 4 ingick en mängd raka dräneringsdiken med rör av bränd keramik. De minner om 1800-talets torrläggning och uppodling. Från samma tid hör också en äldre stenlagd källare i områdets nordvästra del. De övriga husgrunderna i gjuten betong bör vara yngre.

Människorna som levde på gården har lämnat spår som minner om deras liv. Krukskärvor, porslin och en sedan länge övergiven sko. Foto: Ulf Fransson

Att till sist säga att järnålderns strukturer ligger under dessa fyra moderna lager är att göra arkeologin allt för enkel. Idealet är att det yngsta alltid ligger överst, och att det äldsta underst, men så är det inte alltid. På Felt E ligger inte järnålderns strukturer under ett modernt lager, utan alla tider har grävts ner i samma jord. Efter att de översta jordlagren tagits bort återstår nu en blandning av äldre och yngre nedgrävningar, stolphål, diken och husgrunder. I de sydvästra delarna av fältet finns tydliga lämningar av långhus från järnåldern. På andra delar av området kommer det däremot att ta tid att ta reda på vad som är förhistoriskt och vad som är modernt. Det är en utmaningar som vi kommer att ta itu med efter ferierna.

The post 1900-talet och arkeologin appeared first on Norark - Norsk arkeologi.