Det første Norark-innlegget om Gravhaugen i rundkjøringen ble skrevet midtveis i utgravningen på Halmstad i Rygge. Her ble lokaliteten og funn fra den minste gravhaugen presentert, i tillegg til undersøkelsen av to av kvadrantene i den største haugen. Dette innlegget vil fokusere på den videre undersøkelsen og funn fra og under den største gravhaugen.

Kjernrøys i den største haugen, etter fjerning av jordmasser. Fotograf: Kristin Orvik

Etter at jorden var fjernet i alle fire kvadranter fremkom en tilnærmet sirkulær kjernerøys med en diameter på ca. 8,5 meter. Et tydelig steinfritt område i røysen er trolig spor etter en plyndringsgrop, men det ble ikke gjort noen funn som kan fortelle oss når gropen ble gravd eller om de som gravde her fant det de var ute etter. Da gropen ikke hadde truffet sentrum av røysen håpet vi at en urørt grav fremdeles ville ligge under steinene.

Steinene i røysen ble fjernet kvadrantvis, dels ved hjelp av gravemaskin. Som i den mindre haugen lå det også her et mulig dyrkningslag under steinene og det ble funnet ardspor under dyrkningslaget.

Ardspor under dyrkningslaget. Fotograf: Kristin Orvik

I tillegg til ardsporene ble det også påvist bosetningsspor under gravhaugen. Det ble gjort funn av stolpehull, en nedgravning og en avfallsgrop med keramikkskår og en fragmentert dyretann. I og med at området rundt gravhaugen var asfaltert hadde vi ikke mulighet til å undersøke hvor stort dette boplassområdet opprinnelig har vært, men i forbindelse med registreringene til Østfold fylkeskommune ble det påvist en grop datert til romertid og et dyrkningslag datert til førromersk jernalder noen titalls meter sørøst for gravhaugene. Det er mulig de påviste strukturene skal sees i sammenheng med disse aktivitetssporene.

Her har vi gravd oss gjennom dyrkningslaget for å avdekke en avfallsgrop liggende under. Fotograf: Andreas Opstad Larsen

Den siste uken var det fremdeles ikke påtruffet noen grav i kjernerøysen. Etter at stein fra alle kvadrantene var fjernet og profilene dokumentert gjensto det å fjerne profilbenkene. Under den nordlige profilbenken dukket det opp en avlang nedgravning. Strukturen ble snittet, men det ble verken gjort funn av bein eller andre gjenstander. Det ble besluttet å tømme strukturen med spade, men da det dukket opp noen keramikkskår gikk vi over til mer skånsomme utgravningsredskaper. Det viste seg at det lå to godt bevarte keramikkar og én gjenstand av tre og jern i strukturen.

Det ene karet var fremdeles intakt. Det er 12-13 cm høyt og kan, med utgangspunkt i dekoren, bestemmes til yngre romertid (200-400 e.kr.). I Østfold er det tidligere gjort funn av (minst) 17 skjelettgraver med keramikkar satt ned i graven (Rødsrud 2010:54). De fleste av disse gravene er datert til yngre romertid og overgangen mellom romertid og folkevandringstid. Selv om det ikke ble funnet bein i nedgravningen med keramikkarene har vi grunn til å tro at dette også har vært en skjelettgrav.

Nest siste dag i felt og all ledig arbeidskraft brukes til å grave frem karene.  Fotograf: Christian Lindh

I og med at det ene karet er helt, har massene i det ligget beskyttet. Et røntgenbilde viser likevel at det trolig ikke skjuler seg gjenstander eller brente bein i karet. En mulighet er at det opprinnelige innholdet har vært organisk og at det nå er nedbrutt. Forhåpentligvis kan vi klare å finne ut hva som har vært oppbevart i karet ved hjelp av naturvitenskapelige analyser av massene i karet og selve keramikken.

Det lille hele karet funnet i en mulig inhumasjonsgrav under gravhaugen i rundkjøringen. Fotograf: Christian Lindh

Arbeidet ble avsluttet i felt i midten av juli, og nå starter etterarbeidsfasen. Jordprøver skal sendes til naturvitenskapelige analyser og brente bein skal osteologisk analyseres. I tillegg skal bein og kull C14 dateres.

Utgravningsresultatene indikerer at det har vært mye forhistorisk aktivitet ved trafostasjonen på Halmstad. Først en periode med boplassaktivitet, deretter en periode hvor området trolig ble dyrket opp. Gravhauger ble så anlagt over sporene etter den eldre aktiviteten. Etter at området ble benyttet som gravfelt har det tilsynelatende stått uberørt i en lang periode, inntil man i 1970 valgte å bygge en trafostasjon her og konkluderte med at den beste måten å komme seg rundt en gravhaug på var med en rundkjøring.

Litteratur:

Rødsrud, C. L. 2010. Drikk og lev vel! Gravkeramikk som kilde til gjestebudskultur i eldre jernalder, i Gundersen og Eriksen (red.) På sporet av romersk jernalder, s. 50-63. Nicolay skrifter 3, Oslo.

The post Gravhaugen i rundkjøringen. Del 2 appeared first on Norark - Norsk arkeologi.

I Halmstad, Rygge, Østfold ska Hafslund Nett bygga ut sin existerande transformatorstation. I detta område ligger ett sedan länge känt gravfält bestående av 32 gravhögar, kallat Gunnarsbingen (id 48968). Två av dessa högar kommer påverkas vid detta arbete och därmed tog denna undersökningen fart.

Gravfältet ligger placerat på Raet i Østfold som har ett stort antal automatiskt fredade kulturminnen på sig. Flertalet av dessa består av gravar och gravfält från brons- och järnålder men en del bosättningsspår finns här också. Flera av dessa gravfält är förbundna av hålvägsystem. En grav på Gunnarsbingen grävdes också ut på tidigt 1980-tal. Ingen rapport finns från denna grävningen men det ska ha rört sig om en grav från äldre järnålder. Trond Løken utförde också en undersökning, 1971, av en gravhög på gården Vold precis i anslutning till fältet. Den högen var uppbyggd av ett stenfritt högfyll med kantkedja och kärnröse. Gällande fynd framkom keramik, järn och harpiks men ingen begravning. Denna grav är inte daterad.

De två högarna efter avtorning och rens. Sett mot norr. Fotograf: Kristin Orvik

Nu närmar sig grävningen ved Halmstrad halvtid, och vi har nu rört oss ned i bägge av våra högar. Vi tänkte då att det var dags att visa upp lite av det som framkommit än så länge.

Bägge högarna ser ut att vara relativt intakta då inga tydliga spår av plundring är synliga. Dock så har de bägge haft stora mängder med påförda massor placerade ovan sig. Här låg rikligt med tegel och material från intilliggande vägbygge, samt cykelhjul och en printer. Högarna ligger lite komplicerat till då den ena är inklämd centralt i en rundkörning medan den andra ligger mellan vägen, den nuvarande trafostationen och tilltagsgränsen. Detta innebär att vi ej har något rum att tala om då det gäller avbaningar och liknande runt högarna i jakt på andra tillhörande strukturer och anlägg. Här är det enbart högarna som kommer få fokus.

Den stora högen med synlig stensamling. Sett mot väster. Fotograf: Kristin Orvik

A105, den lilla högen

Den minste högen har en storlek på ca 10×9 meter och höjden ligger på ca 0,5 meter. Efter rensning så var det synligt tre större relativt centrala stenar (ca 80 cm stora) men annars verkade det främst röra sig om en jordbyggd hög. Den största av dessa stenar ligger nästan hela vägen ned till botten av högen.

De två första kvadranterna är nu grävda ned till botten och en del spännande ting och företeelser har uppmärksammats. I den första kvadranten har fyra reela lag uppmärksammats samt ett brandflak med en urnegrav. De översta massorna verkade väldigt blandade och har troligen samlats samman från olika områden och kastats på högen. Under dessa kommer ett mörkare brunt lag som täcker hela högen och når helt ut till dess gräns. När detta lag grävdes bort påträffades en stenkedja liggande runt centrum. Denna kedja ligger ca i mitten av kvadranten, 2,5 meter ut från centrum, och mitt i mellan centrum och utkanten av högen. Kedjan består av sten, runt 20-30 cm i storlek. Det tredje laget påträffade vi på insidan av denna stenkedja. Detta var ljusare i färgen och fetare än det överliggande laget. Igenom detta laget har man grävt ned strukturen som rymmer primärgraven i högen. Den ligger rakt under den stora centrala stenen som nämndes här ovan.

Den lilla högen i starten av grundligare undersökning. Sett mot norr. Fotograf: Jakob Kile-Vesik

I nedgrävningen låg en hel del bränt ben men också stora mängder keramik. Det verkar vara minst två urner som legat i nedgrävningen. Kamfragment och pärlor påträffades även de i denna struktur samt något som verkar vara ett hänge i en kopparmineral. Här ligger också mycket kol som stammar från kremationsbålet. Denna struktur ligger nedgrävd genom det sista laget i högen som återigen är en mörk sandig silt. Detta sista laget är troligen ett äldre dyrkningslag som legat på platsen när graven byggdes. Stenarna i kedjan ligger ovan laget och urnegraven är grävd igenom det. Det ska också påpekas att det i under laget har påvisats en god del ardspår som visar till odling i området. Utbredningen på dessa spår är dock lite osäker. Ligger de bara under högen eller fortsätter de även utanför? Då vi ej har plats att avbana några ytor runt högen är detta tyvärr en fråga som kommer gå obesvarad. Men det kan verka som samma dyrkningslag dyker upp även under den stora högen så troligen har hela ytan odlats före gravfältet bredde ut sig och krävde mer plats.

Den lilla högen under utgrävning. Sett mot öster. Fotograf: Kristin Orvik

Gällande fyndsituationen så har ett femtiotal fynd framkommit än så länge. Detta inkluderar få metallfynd till trots för ständig kontroll med metalldetektor. Möjligen har det varit dåliga bevaringsförhållande för järn och det rör sig istället till största delen om keramik. Den keramiken som varit möjlig att datera på grund av linjedekor har placerats i romersk järnålder/folkvandringstid. Fynden ligger lite spridda i lagen och det är omöjligt att se koncentrationer eller liknande förutom just inom urnegraven där mycket keramik låg tillsammans med de nämnda pärlorna och kamfragmenten.

Den lilla högen och stenkedja. Sett mot nordöst. Fotograf: Kristin Orvik

Urnegrav i den lilla högen. Sett mot nordöst. Fotograf: Kristin Orvik

A100, den stora högen

Den största högen hade mått på ca 18×15 meter och en höjd på kring 60 cm. Här blev det tydligt redan vid avtorvning och finrensning att det ligger en hel del större sten, ca 40-80 cm i storlek, centralt i haugen. Detta rörde sig om en typ av kärnröse men det var relativt stort i yta,ca 6×6 meter. Massorna ovan och utanför detta röse var väldigt blandade och representerar troligen bara massor som kommer från området omkring högen som har grävts upp för att samla samman nog med jord. När massorna utanför röset grävdes bort framkom bara en liten bit keramik så inga stora fynd påträffades här. Detta gjorde att vi tog in maskin för att gräva bort detta utomliggande lager i den andra kvadranten av högen.

Kärnröset inom den stora högen. Sett mot väster. Fotograf: Kristin Orvik

Efter finrensning ner till stenen i den första kvadranten såg vi vad som verkade som en stencirkel liggande i utkanten av röset. Dock ligger det även en del stenar utanför denna kedja men de kanske en gång har legat ovan röset. För att studera om denna cirkel fortsatte runt hela anlägget så valde vi att sätta upp profilbänkar och gräva oss ned till stenen i alla kvadranter. Detta visade att cirkeln fortsätter och att jordkappan i och med detta placerats väldigt skevt i förhållande till röset. Finrensningen på högen gav oss ytterligare flera fynd av keramik. I botten av högen och under röset ligger det ett mörkt lager som troligen representerar ett dyrkningslag. Röset i sig ska nu snart undersökas och det blir spännande att se vad som döljer sig inom det.

Fotogrammetri av den lilla högen.

Kartbild över undersökningsområdet.

Det var en inledande rapportering av vad som framkommit vid undersökningn vid Halmstad. Nu ska det bli väldigt spännande att se vad som dyker upp när vi börjar röra oss ned i de andra kvadranterna och slutför fältet. Följ med här på Norark.no för vidare rapportering om vår framdrift.

The post Gravhögen i rundköringen. Del 1. appeared first on Norark - Norsk arkeologi.

Vi närmar oss med stormsteg avslutningen på undersökningen av detta gravfält. Det är egentligen fortsatt tre veckor kvar på utgrävningen här på Bjørnstad Søndre men tiden går så fort att känns som om vi måste packa ihop i morgon. Nio veckor i fält och 2 veckor med semester har nu gått sedan vi startade avbaningen av detta stora gravfält. Sista inlägget om detta projekt visade till ett stort antal kantdiken (fotgrøfter), bosättningsspår och ett osäkert antal gravar av olika former. Nu har merparten av de stora kontexterna undersökts och ny information har med det framkommit. Vi har fortfarande lika många strukturer som jag skrev om sist, 156. Vi har avskrivit en hel del men lika många nya strukturer har framkommit under lager och dolda i den sandiga undergrunden. Veckorna fram till nu har gått fort och de har varit spännande!

Gällande antalet gravar är vi nu uppe i 27 stycken. Denna siffran kan möjligen ändra sig något under de sista tre veckorna men vi börjar stabilisera oss och det dyker ej längre upp så många nya gravkontexter. Av dessa så är de flesta brandgropar där vi bara återfunnit en mängd bränt ben och kol i en nedgrävning eller samling. Urnegravar är också en vanligt förekommande gravtyp. Här återfinns det brända benet tillsammans med keramik som en gång varit behållaren för kremationsmaterialet.

En gravtyp som förekom på de tidigare undersökningarna av detta gravfält var flatmarksgravar med skelettbegravningar. Denna gravtyp var dock ovanlig på vår del av fältet. Endast en förekom och det var kanske tur då den tog lång tid att undersöka. Det hade varit mer stress på fältet nu om alla strukturer tagit samma tid. Vår undersökta flatmarksgrav låg i det nordvästra hörnet av fältet och innehöll 198 fynd. De allra flesta av dessa var nitar som ingått i kistkonstruktionen. Med så många nitar kan de ej enbart haft en praktisk funktion utan de måste varit dekorativa i en viss grad. Många av dessa nitar återfann vi in situ. De på toppen av strukturen låg vertikalt och har hållit locket på kistan på plats medan de längre ner ligger horisontellt för att hålla ihop sidorna. Även kistformen kan här då nämnas. Kortsidorna har varit räta medan långsidorna har lutat in mot botten. Detta påminner om en vagngrav, vognfadingsgrav på danska. En intressant observation från detta fält. Utöver dessa nitfynd framkom det en del fynd inne i kistan, bland annat en kniv, två spinnehjul, en fårsax, en nyckel, en cylinder i järn och en polerad kvartssten som måste legat på bröstet på den begravda. De flesta andra fynd låg inne i den centrala profilbänken. Detta borde innebära att förmålen suttit i bältet eller legat kring midjan på den avlidne. I tillägg till detta framkom det också ett klebbersteinskar som var helt intakt. Det hade en diameter på ca 20 cm och låg uppe jämte huvudet på den begravda. Dessa fynd visar att det troligen var en kvinna som här blivit begravd. Denna struktur grävdes i mekaniska lager och en profilbänk sparades centralt. När profilen tecknats och prover tagits ut togs även bänken ned.

Klebbersteinskar från flatmarksgrav. Fotograf: Jakob Kile-Vesik

Flera föremål från flatmarksgrav. Fotograf: Magnus Tangen

Profil av flatmarksgrav. Fotograf: Aleksi Pienimäki

Rekonstruktion av vagnsgrav. Bild från Nationalmuseet i Köpenhamn.

Nu har även de stora lagren som utgjort botten på de bortplöjda gravhögarna undersökts. De gav ett större resultat än vi hade förväntat oss. Stora mängder bränt ben och en hel del keramik dök upp inom lagren och ett litet antal andra fynd såsom spinnehjul, två delar av betsel, en pärla av blått glas, benkammar och nitar. Under högarna dök det även upp andra strukturer. Främst mindre nedgrävningar med lite ben i sig. Om detta är primära gravar knutna till högen eller om de legat på platsen långt innan högarna byggdes är än så länge osäkert. De påminner om strukturer vi har utanför högarna och därmed är det möjligt att de legat på fältet redan innan högen kom på plats. Dessa stora lager undersöktes genom att schakt grävdes igenom dem och profilerna tecknades och prover togs ut. De resterande massorna grävdes sedan bort och allt sållades.

Överplöjd gravhög under utgrävning. Fotograf: Karin Lindboe

Överplöjd gravhög under utgrävning. Fotograf: Magnus Tangen

Del av betsel i kopparlegering. Fotograf: Magnus Tangen

Gällande kontexter liggande mellan högarna och nere på den sydöstra delen av fältet var det flera strukturer som var väldigt otydliga då deras fyllmaterial var snarlik med den fina sand som låg här naturligt. De dök upp framför oss på regniga dagar då bränt ben spolades fram och låg och glänste emot oss då solen kom fram. Andra påträffades enbart pågrund av att de hade en del större sten i fyllmassan och det ligger ingen sten här naturligt. En av dessa strukturer var en brandgrop med det absolut största benmaterialet vi haft i någon struktur. I en liten koncentration jämte en sten låg 4,2 kg med bränt ben. Det är mycket mer än vad som påträffats i de andra gravkontexterna.

Bensamling intill sten i mindre struktur. Fotograf: Aleksi Pienimäki

Naturligtvis har vi även ett flertal andra strukturer som ej passar in i gravkategorin. Utöver en del hålvägar som påpekades i förra inlägget här på Norark så har det dykt upp en del andra vanliga boplatsspår. Dessa inkluderar två kokgropar, tre stolphål, två avfallsgropar och 14 nedgrävningar. De flesta av dessa strukturer ligger till väster på fältet. Det går dock inte att placera dessa strukturer i någon form av system. Det är troligt att det väster om fältet legat en bosättning av någon typ och att hålvägarna leder från denna bosättning, via gravarna och ned mot vattnet i öster. Detta stärks av att tidigare undersökning väster om Bjørnstadveien påträffade stora mängder bosättningsspår.

Ytterligare ett element som måste påpekas är en yta som ligger centralt på den östra delen av fältet. Här låg ett större lag på ca 8×6 meter. Det såg ut som ett kokstenslag vid första anblick, svart och fyllt av kol och skörbränd sten. Vid undersökning framkom en typ av kanal i botten fylld med en fet organisk substans. Tankarna drogs mot en mila av något slag eller i alla fall produktion. En bit bort från från detta lager ligger också en större struktur med vad som liknar ugnsfoder i sig. Här återfanns också flera bitar av ett okänt material som var väldigt lätt och poröst och som tidigare uppmärksammats i förbindelse med tjärmilor. Det verkar här ligga en typ av produktionsområde och dateringar och analyser härifrån får berätta mer för oss om vad som här försigått.

Gällande forskningsresultaten från detta fält har vi nu en känsla av att det är benen som kommer markera sig. Vi har en del fina fynd men det är ej troligt att de kommer sticka ut när resultaten gås igenom. Likadant är det svårt att tala om gravkonstruktion och ritual när vi bara har botten av strukturer och så mycket är förstört. Vi kan bara påpeka typ av gravkontext. Dock så har vi samlat på oss ett benmaterial som vida överskrider det vi förväntade oss att finna. Analyser av detta material kan ge mycket spännande information om gravfältet och dess uppbyggnad. Förbränningrad, art, ålder och möjligen kön är några element som kommer bli intressanta att diskuttera i förbindelse med den osteologiska analysen. De tidigare undersökningarna av gravfältet på Bjørnstad har ca 50 % begravda kvinnor och det ska bli intressant att se om den fördelningen kommer kvarstå. En sak som dock är självklar är att denna undersökning vidare stärkt den redan tidigare starka fornlämningsmiljön kring Tune- och Vestvannet och längs Raet i Østfold.

Då så, tre veckor kvar. Förhoppningsvis får vi inga större överaskningar och avslutning av fältet går som det ska. Det finns dock fortfarande en överhängande chans att det dyker upp en grav eller två så vi pustar inte ut riktigt än.

Väl mött.

The post Gravarna på Bjørnstad, fortsättningen. appeared first on Norark - Norsk arkeologi.

Under de sista fyra veckorna har vi arbetat med att undersöka en gravhög belägen vid Værn i utkanten av Sarpsborg. Området ska nu användas till omsorgsbostäder och i och med det så var det dags för denna hög att grävas ut, dokumenteras och tas bort. Det rörde sig här om en ensamtliggande hög men både sydöst och nordöst om högen så ligger flera gravfält och andra ensamma gravminnen. Det har även under årens lopp grävts ut flertalet gravhögar i närområdet så det rör sig här om en trakt med ett mycket rikt kulturlandskap. Högen ligger högt upp på raet som här löper med väldigt fin utsikt ner mot vattnet som rann nedanför i söder. Området från raet mot Skjebergkilen och Skjeberg kyrka är ett av Østfolds viktigaste kulturlandskap.

Utgrävningen av högen skedde delvis förhand och delvis med maskin. Högen avtorvades och dess säkerhetszon avbanandes med maskin. Sedan rensades vi toppen av högen förhand innan vi tog in drönare och fotostång för att ta översiktsbilder samt bilder till fotogrammetri. Vi grävde sedan ut två stycken motstående kvadranter av högen förhand och dokumenterade dess profiler, vi grävde mekaniska lager men stoppade om ett fyllskifte påträffades. De kvarvarande kvadranterna togs med maskin innan botten av högen rensades för att se efter eventuella strukturer belägna under högen. Vi hade med oss metalldetektor i fält och den användes flitigt mellan varje lag vi undersökte och allt av arkeologisk och icke-arkeologisk innebörd mättes in med GPS. För att besvara våra sista frågor så tog vi även ut ett stort antal prover. Makro/kol, pollen, osteologi och mikromorfologi ska sammarbeta för att totalt reda ut vad som här försigått. Vi använde oss på detta fältet av digital dokumentation och profilteckningar och strukturbeskrivningar genomfördes på iPad. Fotogrammetri var även det en viktig del av dokumentationsprocessen.

Då över till något lite mer spännande: Gravminnet isig. Högen hade en diameter på nästan 9,5 m men efter utgrävning så verkar stenpackningen täcka en yta med en diameter på 8,5 m. Utanför denna packning är det bara jordmassor som sträcker sig lite längre. Högens höjd låg på ca 70 cm. Röset var uppbyggt av flera konstruktionselement. I utkanten av stenpackningen låg en kantkedja av större stenar som hade en storlek på upp emot 50 cm i diameter. Centralt i röset låg också större stenar samlade till något som kan liknas vid ett kärnröse. Även dessa stenar var ca 50 cm i diameter och de täckte en yta med en diameter på ca 4,5 m. Detta kärnröse var ca 45 cm högt. Ovan allt detta låg sedan en väldigt tät packning med mindre sten, 10-20 cm i diameter. Allt var även blandat med packad jord. Den massan som låg ovan kärnröset och ut över högen var betydligt mer humös och fet än den grusiga centrala massan. I en av kvadranterna som vi grävde förhand såg det nästan ut som om man försökt skapa flera koncentriska cirklar med större sten i botten på röset men det var svårt att iaktta i de andra kvadranterna och var därmed ett något osäkert konstruktionselement.

Vi ser inga spår av plundring i högen. Ingen försänkning är synlig på toppen och stenpackningen verkar vara intakt och orörd. Högen är dock lite påverkad i norr av modern aktivitet. Mer om det längre ned.

Under själva högen påträffade vi sedan ett väldigt mörkt, fett lager som vi först trodde var en del av högens konstruktion men det visade sig att det troligen var en del av ett äldre kultur-/dyrkningslag som legat på platsen innan högen kommit till. Det sträckte sig utanför högen och innehöll flera bitar med bearbetad kvarts och flinta. Laget var ca 20 cm tjockt på sitt tjockaste och verkar täcka en yta på närmare 10×11 m. När laget grävdes bort så framkom det båda i och under det ardspår som visar till en tidigare odling. Dessa varierade i längd mellan ca 30 cm och 1,2 m. Bredden på dem låg omkring 5 cm och deras djup låg på ca 3 cm. De varierade i riktning som tillhör vanligheten med denna typen av strukturer men de flesta låg orienterade i en nordnordöst – sydsydvästlig riktning. De påträffades främst under röset men detta beror troligen på att det var här undergrunden finrensades av oss och ej grävdes med maskin. De har förmodligen legat under hela den yta som täcktes av kulturlaget.

Vidare så låg det precis i utkanten av högens västra sida ett dike som låg under högens fyllmassor. Vi trodde först att det kanske kunde röra sig om en kantdike men då det i dess södra ände avviker från högens cirkulära form så är det ej troligt. Det är dock möjligt att det rör sig om en dränering eller liknande grävd då marken odlades före röset kom till platsen. Diket har en bra orientering för detta då det ligger i markens fallriktning.

Två osäkra nedgrävningar låg även precis norr om röset. De gav dock inga indikationer på från vilken tid de kom eller vad deras syfte var. Möjligen kan framtida analyser berätta mer om dem men det är ej troligt att de har haft någon större innebörd för graven isig eller ritualen knuten till den. Deras fyllmassor och placering verkar mer knuta dem till modern aktivitet i området.

På rösets norra kant ligger det en även stor modern störning. Det har omtalats i tidigare källor att det legat en blomsterrabatt på röset. Denna såg vi ej spår av när vi kom till platsen men det är nog den vi här fann vid utgrävningen. Det rör en yta på en storlek av 2×2,6 m. Man har här grävts sig rakt ned genom rösets yttre kant och därmed tagit med sig kantkedjan som här en gång legat. Utöver detta har troligen denna nedgrävning ej påverkat högen så mycket. Nedgrävningen var fylld av en fet humös massa och en del moderna fynd såsom porslin och tegel.

När vi talar om moderna ting så måste det även nämnas att vi i säkerhetszonen sett spår av flera moderna företeelser. Det går diken, dräneringar och rör kors och tvärs på ytan men alla respekterar högen och håller sig i dess utkant. Det är tydligt att det stått flera hus i närheten av högen men att de nu är borta. Husgrunder kan fortfarande ses i dess närhet.

Gällande fynd från högen så framkom det tyvärr ej så mycket. Utöver de flint- och kvartsfynd från laget under röset så kom det bara lite slagg i utkanten av rösets västra del. Dock så framkom det relativt mycket bränt ben. Det låg samlat i det laget av jord som täckte kärnröset. En hel del låg samlat i en koncentration men små fragment påträffades spritt i hel laget då det undersöktes. Analyser av dessa ben ska bli mycket spännande då de kan avslöja mycket om den som här är gravlagd. Att det är kremationsgravar är uppenbart men frågan är om det kan röra sig om flera individer då benfragmenten låg så utspridda.

Det var det vi hade att meddela än så länge. Ett relativt kort fält där ett spännande röse har dokumenterats. Vi får återvända vid ett senare tillfälle med ytterligare ett inlägg när vi fått in flera analyser. Det ska bli väldigt intressant att se vad osteologin har att berätta om de benfragment som framkom under denna undersökning och vad vi får för datering av röse och kultur-/dyrkningslag är väldigt spännande.

Väl mött!

Röset efter avtorvning och rensning. Foto: Kristine Ledsten, KHM

Foto av röset taget med drone. Foto: Magne Samdal, KHM

Sydöstra kvadranten. Dyrkningslag i botten och ovanliggande större sten. Foto: Kristine Ledsten, KHM

Nordvästra kvadranten. Dyrkningslag i botten och ovanliggande större sten. Foto: Kristine Ledsten, KHM

Ardspår under dyrkingslag i sydöstra kvadranten. Foto: Kristine Ledsten, KHM

Sydvänd profil i sydöstra kvadranten. Foto: Kristine Ledsten, KHM

Avslutande översiktsbild av kantkedja. Foto: Jakob Kile-Vesik, KHM

The post Gravhögen är historia. appeared first on Norark - Norsk arkeologi.