Utgravingsprosjekt Krusebyveien 2

Bosättningar och dyrkning i Krusebyen

18.06.14
Av Jakob Kile-Vesik
Snitt genom ett röjningsröse på Krusebyen 1. Foto: Kulturhistorisk museum

Nu lägger vi fyra veckor i Vestby, Akershus bakom oss. Under dessa veckor har två olika projekt, belägna kort ifrån varandra, gått av stapeln. Den första veckan spenderades med att undersöka sju stycken röjningsrösen och två stycken hålvägar (id 113594). De sista tre veckorna vigdes till att reda ut ett fält med bosättningsspår (id 113593).

Fältet som hamnade på en storlek av 1750 m2 innehöll två områden med strukturer med ett tomrum mellan dem. Strukturer från bägge sidor av fältet har daterats av Akershus fylkeskommune och de har fått olika dateringar. Den ena hamnar i förromersk järnålder och den andra i vikingatid. Kan det vara så att dessa dateringar visar för oss att det faktiskt är två olika bosättningar vi har snubblat över? Detta kommer det ges klarhet i när våra egna dateringar blir klara i loppet av hösten.

Det som gör dessa två undersökningar intressanta i ett större sammanhang är just de parallella hålvägar som undersöktes under den första veckan. Vägarna går i nordöst-sydvästlig riktning och man förstår att den första vägen övergavs då det tränger in grundvatten i strukturen då torven avlägsnas. Det andra parallella loppet är ej lika djupt och synligt ovan mark men var tydligt vid snitt.

Parallella hålvägar uppstår som oftast då ett lopp blivit för djupt och därmed möjligen också för fuktigt för att färdas i. Det är väldigt sällsynt att man genomför några typer av reparationer på hålvägar utan det skapas hellre ett nytt lopp jämte det övergivna. I alla fall en av dessa hålvägar var ganska svår att se då den löper över relativt flat mark. Vid lutande terräng blir ofta hålvägar djupare och lättare att återfinna då man drar med sig mer av materialet i dem när man färdas.

Detta hålvägsystem verkar gå upp emot den boplats som undersöktes under de sista tre veckorna. Den ligger ca 100 meter sydväst från hålvägarna. Genom vidare samtal med de boende i närområdet har vi fått berättat att det nere vid kusten, som ligger 3-4 km bort, återfinns flera hålvägar. Det är ej omöjligt att den här undersökta vägen under dess bruksperiod löpte ner och knöt an till detta system.

Tilläggas kan även att det nordost om fälten ligger flera registrerade gravfält och gravhögar och denna typen av vägnät ofta brukar löpa förbi sådana lokaliteter så det är ej omöjligt att det här systemet en gång har gått upp förbi dessa högar och vidare ut mot nästa gård.

Via dessa hålvägar kan vi här möjligen få oss en bild av en större helhet. Undersökningarna isig visade upp spridda strukturer från den gårdsnära utmarken men om man ser till allt som en samlad helhet så kan det här berättas en historia om möjligen två olika gårdar som har växt fram under en längre tid och i närheten av varandra och hur dessa gårdar har förbundits med det omkringliggande landskapet.

Först ut och förbi de gravhögarna som mycket väl skulle kunna ha varit en gränsmarkering från tiden det begav sig men också ner mot kusten där fiske troligen var en viktig del av gårdens ekonomi. Dessa mindre gårdar har sällan klarat att försörja sig på bara odling och boskap utan fiske har även det spelat en stor roll.

Det var tyvärr det jag hade att förmedla för tillfället. Vi väntar nu med spänning på analysresultat som kan hjälpa oss att knyta samman dessa olika element. Två små grävningar som tillsammans hjälpte till att åskådligöra en större landskapsbild och göra den mer levande.




Legg igjen en kommentar

Felt markert med * er påkrevd. E-postadresser vil aldri deles.